Omsorg och sadism av Christian Munthe

Omsorg och sadism - en framtidsroman om samtiden (2026) av Christian Munthe som skrivit två bra novellsamlingar och nu debuterar med sin första roman. Till vardags professor i praktisk filosofi vid Göteborgs universitet, och skrivit tjocka faktaböcker.
Lyssnade på författarens trevliga uppläsning på releasefesten, en ljudbok kanske lämpligt nästa projekt. Jag har läst novellen Medborgare Roskow i författarens debut Utsikten, vilken blev förlaga till denna bok, för många funderingar blev obesvarade. I novellsamlingen Rejäl polsk frotté såg man tydligt författarens mustiga språk och känsla för humor.

Omsorg och sadism är en djupborrande klaustrofobisk framtidsvision. En berättelse om människor som vi, i ett land som vårt, i en framtid inte långt från vår egen. Vad kräver kärleken och vad räknas som motstånd? Var går gränsen mellan trohet och förräderi? Trots det avskräckande omslaget och mindre lockande titel är boken intressant läsning.

Boken följer tre vänner som splittras och hanterar det nya tyranniet på helt olika sätt: genom hemliga uppdrag i Nationalarkivets källare, genom att spela lojala tjänstemän på Statskontoret eller genom att bli regimens strateg. Boken utforskar moraliska gränsland, mänskliga villkor och vad som händer med personliga relationer under politiskt förtryck.

Oro för sakernas utveckling i Sverige och Europa var oroande, och åt dystopihållet. Även historia har bekräftat det, många har egna erfarenheter av olika diktaturer. Hur ska en förhålla sig inför förändringar? Bokens Vera arbetar i de mörka arkivgångarna, med viktiga uppdrag i Nationalarkivets understa källarplan i total isolering. Josef K.-vibbar om byråkrati, 1984-bevakning och spioneri à_la Frederick Forsyth. Veras uppdrag är: "Särskilja äkta från fabulerat, väsentligt från strunt, skönja mönster som undflytt andra att finna tematik som hittills förbigåtts - detta är min uppgift."
Ett förflutet som under arbetets gång blir mer samtida. 

Vännerna Leo och Filip som skilde sig från Robert, som knöt an med med den nya nationen, som nu majoritet i landet. Världen förändrades kring dem. Leo får som vuxen öppna ett nytt ärende kring Filips dotter Vera. Leos morfar ändrade sitt namn efter flykten från Lettland, men tillvaron blev aldrig bra i det nya landet. Filips dotter Vera får jobbet med operation Fanfar. Roberts sarkasmer och falska djupsinne när han tidigt antydde att det viktigaste frågan var närheten av omsorg och sadism.

Gruppen slutade träffas. De hade enats om att all elektronisk kommunikation var utesluten. Alla kunde se med ChatControl och FRA och alla andra utökade övervakningsbefogenheter för polis och säkerhetstjänst. Dessa hade redan full insyn i människors allra mest privata digitala värld. Leo minns hur självsäkra de framstod. Minoritetsregeringen skulle aldrig kunna starta en utveckling som den i Ungern, Turkiet, Ryssland eller USA. Kort därefter inleddes övertagandet. Allvarliga intrång i de elektroniska valsystemen och utländsk infiltration hade upptäckts. Statskuppen passerade som en viskning ingen hörde … och  tre vänner skingras när landet förändras.

Flera smakbitar hos: Mia .

"Men tiden var farligt att upptäckas i vänskapligt samkväm med en medborgare, inte minst för någon i Leos ställning. Även om strandstigen just nu var tom kunde när som helt en drönare svepa förbi och dokumentera skeendet med kinesisk ansiktsidentifiering. Eller någon kunde passera, undra över det udda sällskapet och kontakta Sköldmilisen i hopp om försteg i karriären eller vardagslivet - eller bara som skydd mot andras angiveri för egen del. Och Moa var självklart chippad som alla basborgare, påmind han sig - hennes geografiska position gick inte att dölja om det skulle följas upp." (sid 52)