Allt är förbjudet av Erik Andersson

Ett författarsamtal om språkets möjligheter, humorns kraft och en framtid där sill och torv kanske är viktigare än vi tror.
I Erik Anderssons roman Allt är förbjudet har Sverige på något märkligt sätt förvandlats till ett samhälle där framtiden alltmer liknar dåtiden, i en framtidsdystopi där Sverige har blivit närmast förindustriellt. Göteborgarna söker jord att bruka och en självutnämnd kung styr över stort och smått. Samarbetet mellan länder har havererat, människor söker sig ut på landsbygden för att bruka jorden och det råder brist på spadar. Över alltihop vakar en envåldshärskare med ett närmast gränslöst intresse för detaljer. Han bestämmer över lagar, väderstreck, tidszoner, fotboll och arenanamn.
Kungen är både envåldshärskare och, enligt romanens berättare, vår tids kanske största politiska begåvning. Hans beslut är fullständigt orimliga och förbluffande vettiga. Kanske har han trots allt en poäng när han vill rensa bort alla motsägelsefulla regler och börja om?

Allt är förbjudet är en lekfull och skarpsinnig spegling av vår egen tid. Genom att vrida verkligheten några varv kan Erik Andersson få syn på sådant som annars är svårt att upptäcka: våra idéer om makt, ordning, historia, nationer och det samhälle vi tror är självklart. Framför allt språket, här finns bortglömda ord, dialekter, märkliga formuleringar och små förskjutningar som gör att humorn ofta uppstår någonstans mellan texten och läsaren. Romanen kräver att man lyssnar noggrant till språket. Gör man inte det, kommer ingenting att hända i boken. Samtalet leds av litteraturvetaren, författaren och översättaren Gunnar D Hansson.
En nutida pikaresk av språkmannen Erik A, tiden går baklänges, samtida allegori. Krönika om Sverige i framtiden, läsaren lämnas i sticket, spekuleringar, inga förklaringar, allt ska vara som det alltid varit, utopiskt. Riktigt underhållande samtal.