Lycklig den som hittar fram till Gustav Mahlers musik tidigt i livet. Den kan bli en följeslagare av trofastaste slag. Lycklig också den som hittar fram till Mahlers musik senare. Den kan ge resonans åt erfarenheterna men också visa vägen till helt nya. Hans musik är som legendens spanska värdshus: ju mer man tar med sig dit, desto mer får man tillbaka väl där.
Min bok handlar om Mahlers symfonier, de tio numrerade samt Das Lied von der Erde. Mahlers musik är ofta intagande men den bjuder också motstånd: mot allt det lättköpta, likgiltiga, formelartade i så mycket av hans samtids kultur liksom i vår egen. Den försvarar sig mot den snabba konsumtionens alster, den som lämnar så lite kvar, för erfarenheten, för minnet, för framtiden när den väl konsumerats. Låt mig säga till dem som känner tvekan inför Mahlers musik: var inte för snabb att avfärda den, ge den en chans. För ingen annan musik låter oss uppleva samma spänning mellan det igenkännbara, trygga och det överraskande, nya. Hos Mahler kan allt hända.
Carl-Johan Malmberg, har undervisat i filmvetenskap vid Stockholms universitet, i konstens teori och idéhistoria vid Kungliga Konsthögskolan.
Das klagende Lied är ett alltför ringaktat verk. Det har avskräckt genom sin väldiga musikaliska apparat och kanske också genom sin våldsamma känslokraft. Men att lyssna till Mahler opus I är att få T.S. Rliots ord i dikten "East Coker" från Four Quartets bekräftade: "In my beginning is my end." Här inleder Mahler, den i allt annat än i musiken hemlöse, sin långsamma, under trettio års tid utsträckta hemkomst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar