"Vi träffar på poeter av detta slag vid slutet av varje tidsålder, poeter som endast har känsla för det förflutna, eller alternativt poeter vilkas hopp om framtiden är grundat på försöket att förneka det förflutna. Om den litterära skaparkraften kan leva kvar hos ett folk beror följaktligen på om det kan hålla uppe en omedveten balans mellan tradition i vidare mening - den kollektiva personligheten, så att säga, realiserad i det förflutnas litteratur - och den levande generationens originalitet." (sid 14)
"Vi måste alltså till vår lista på klassikerns karakteristiska egenskaper lägga till mångsidigheten. Det klassiska måste inom sina formella gränser uttrycka det mesta möjliga av hela den känsloskala som representerar karaktären hos det folk som talar språket. Det kommer att representera allt detta när det är som bäst, och det kommer också att få den vidsträcktaste verkan: hos det folk det tillhör kommer det att finna gensvar bland människornas alla klasser och stånd." (sid 28)
5 kommentarer:
”Det klassiska måste inom sina formella gränser uttrycka det mesta möjliga av hela den känsloskala som representerar karaktären hos det folk som talar språket.” Inte lätt att åstadkomma. Snarare omöjligt. Och vad är ett folk?
Det var jag som kommenterade här ovan.
Mösstanten, uttryckssätt var annorlunda för 80 år sedan bland manliga författare, men T.S. Eliot är intressant Nobelpristagare som skrev om många olika teman.
Ja, det är en bra fråga men vissa böcker lever väldigt tydligt kvar. Bär sig själv liksom.
Önskar en fin onsdag!
Znogge, tidlösa böcker som värda en omläsning.
Skicka en kommentar