Theodor W. Adorno (1903-1969) var en ledande företrädare för den så kallade kritiska teorin, inte minst genom sina studier av musik, litteratur och filosofisk estetik.
"Essäsamlingen är hårdkokt med estetiska tolkningar av Mahlers musik. Det hjälper nog att ha hela Mahlers repertoar i färskt minne", Hanna här läst: HÄR.
"Det musikaliska stoffet är vardagligt, föredraget sublimt. Just så var konfigurationen av innehåll och stil i alla romaners roman, Flauberts Madame Bovary. Episk är Mahlers gest, det naiva Se här, nu ska jag spela något för er som ni aldrig hört förut. Likt romaner uppväcker var och en av hans symfonier förväntan på det särskilda som en gåva. Guido Adlers iakttagelse att ännu ingen någonsin haft tråkigt med Mahler, inte ens hans motståndare, talar för detta. Den unge Mahler är förtjust i det musikaliska material i vilket man kan släppa loss; där torde inte scheffelska fantasier ha saknats. Hans spiritualitet hade en fond av musikalisk underjord." (sid 79)
Tolvtonsmusik är till sin natur egentligen inte någon särskild riktning eller stil, som exempelvis expressionismen, utan snarare en musikalisk teknik, tolvtonstekniken. Grunden för tolvtonstekniken är sekvensen eller tonraden, som är en serie av toner där alla den kromatiska skalans tolv toner ingår en gång.
