Ingela Strandbergs poesi berör på djupet; stillsam, skarp och ständigt levande. I över fyra decennier har hon skrivit dikter som rör sig mellan det nära och det existentiella, där landskapet kring Grimeton i Halland blir en självklar och återkommande fond. Hennes språk är enkelt men laddat, och öppnar rum för både igenkänning och eftertanke.
Sedan debuten för mer än 40 år sedan har Strandberg gett ut ett stort antal böcker, främst poesi, och hennes verk har nått läsare även utanför Sverige genom översättningar till bland annat franska, engelska och arabiska. Hon har belönats med flera prestigefyllda priser, däribland Sveriges Radios lyrikpris 2023, Svenska Akademiens Nordiska Pris 2024 samt Aniarapriset och Samfundet De Nios Stora Pris 2025. Samlingen Vid oro skog (2016) erbjuder ett rikt urval ur hennes diktning, och hennes senaste bok När jag var snö (2024) har mottagits med stor värme.
Poesicirkeln har fördjupat sig i Ingela Strandbergs texter. Läst några av hennes dikter tillsammans, delar våra tankar och utforskar de stämningar, bilder och frågor som hennes dikter väcker. Trevligt lära mer av Strandberg.
4 kommentarer:
Intressant och trevligt att lära sig mer om en författare. Alltid givande tänker jag.
Znogge, vi läste högt många fina bitar.
Inte läst, verkar som att jag borde. Tack för tips 🙂
Hanna, ny för mig också, riktigt bra.
Skicka en kommentar