"Och en dag försökte vi skoja med henne. Vi gav henne ett plommon med kärna i. Vad kommer hon att ta sig till med det? undrade vi. Kan ni tro det, för att inte såra oss tog hon plommodet i munnen, och så, när ho trodde att vi inte såg, släppte hon ner kärnan i sin vattenskål och kom tillbaka med viftande svans. Det var som om hon sa: 'Där lurade jag er allt!'" (sid 16)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar