I den franske 1900-talsfilosofen Maurice Merleau-Pontys efterlämnade föreläsningsmanuskript återfinns hans studier av språk och litteratur. Med frågor om konstens förhållande till verkligheten närläser han Proust, Stendhal och Valéry, och granskar även storheter som Cézanne och Malraux.
Hur förhåller sig den litterära skildringen till den värld som skildras? Vad händer med den levda erfarenheten när den omvandlas till litteratur? Vilka verklighetsanspråk kan vi ha på en litterär berättelse? Den franske existensfilosofen och fenomenologen Maurice Merleau-Ponty (1908–1961) utforskar dessa frågor i sina handskrivna föreläsningsmanuskript. Utifrån en närläsning av Marcel Prousts verk framhåller han litteraturens förmåga att erövra verkligheten, språkets förmåga att omdefiniera erfarenheten och skrivandets förmåga att förse det levda med en ny mening. Med utgångspunkt i Stendhals författarskap utforskar han samspelet mellan fantasi och verklighet, läsarens relation till texten och författarrollens tvetydighet.
Merleau-Pontys undersökning av litteratur utgår från en fenomenologisk förståelse av levd erfarenhet och tar form i dialog med författare, filosofer och konstnärer som Simone de Beauvoir, Jean-Paul Sartre, Paul Cézanne, Edmund Husserl, Ferdinand de Saussure, Paul Valéry och André Malraux.
Här utforskas den litteraturfilosofi som Merleau-Ponty skisserade i föreläsningsserier vid Collège de France under 1950-talet. Det är en del av hans filosofi som till stora delar är okänd, samtidigt som den fortfarande är relevant, framför allt för vår förståelse av litterära verklighetsanspråk. Vidare presenteras de filosofiska, litterära, vetenskapsteoretiska och estetiska diskussioner som präglade efterkrigstidens Frankrike.
"Filosofin får aldrig hålla sin kunskap för vunnen, den får aldrig nöja sig med att definiera värden i abstrakta begrepp, utan den måste ständigt på nytt sträcka sig utöver sig själv, ifrågasätta sig själv och börja om sitt utforskande av människans värld, verklighet och vara."
6 kommentarer:
Verkar intressant men kanske lite för teoretisk för att passa mig?
Mösstanten, väldigt intressant bok, Lovisa Andén kommer från Åbo.
Föreläsningar i all ära... men att läsa dem... Bara att inse och erkänna... nej, det gör jag inte.
Femfemman, helt frivilligt 🙂
Nej, blir min spontana tanke. Känns för torrt och för analyserande men så är det kanske inte...
Znogge, inte torrt, många intressanta författare med.
Skicka en kommentar