Kupé nr 6 av Rosa Liksom

Kupé nr 6 (Hytti nro 6 2011) av Rosa Liksom (pseudonym för Anni Ylävaara, född i Ylitornio, Finland, hon skriver på dialekten meänkieli eller tornedalsfinska.)  År 2011 tilldelades hon Finlandiapriset för romanen Kupé nr 6.
En mångbottnad historia om en tågresa genom 1980-talets Sovjetunionen. En kylig nordost bar på balalajkans syrliga toner. På rälsen vilade utmattade och tysta lokomotiv. Den mjölkvita himlen, som hastigt ramlade ner, började slänga en kylig snömodd över marken som piskats av den vintriga vinden, hela rymden var fylld av en nedslående tristess. En arkitektstuderande ung kvinna tar Transsibiriska järnvägen mot Ulan Bator för att studera grottmålningar. Hon delar kupé med en vodkapimplande buse på väg till ett bygge. I den lilla trånga kupén möter öst väst och under den flera veckor långa resan berättar den manschauvinistiske mördaren hårresande historier om sitt liv och om sitt land, Sovjet.

Rosa Liksom har valt sin pseudonym för hon gillar allt rosa, se intervju: HÄR.

Jag satt bredvid henne när vi väntade på att hon skulle berätta om Älven (därför är hon klädd med sjal på huvudet som en kopiga. Kupé är en stark roman med mustigt språk. Fantastiska beskrivningar om det fattiga Sovjet, resan i tåg till Sibirien, i kyla och snö. Synd att jag inte hade läst boken då, för hade gärna ställt massor med frågor till Rosa.

   "Juna jarrutti pehmeästi lähestyessään Sverdlovskin kaupunkia. Valot ja varjot liukuivat rauhallisesti ohitse. Pehmeä, pysähtynyt talvinen iltahämärä huhuili kaupungin sivukaduilla, puistoissa ja aukioilla. Paikallisjuna vingahti viereisellä raiteilla. Esikaupungeista saapuvien ihmisten aalto tulvahti väliasemalle saapuneesta junasta, oranssi täysikuu heijastui koirien kaltaisiksi kusemista kinoksista. Ja tähdet taivaalla valtavina aukkoina toiseen todellisuuteen, samat mutta toiset kuin Moskovassa." (sid 39)