Den levande Stagnelius

Den levande Stagnelius : uppsatser och hyllningar till 200-årsminnet av skaldens dödsdag den 3 april 1823 / redaktörer: Anders Marell och Niklas Rådström.
År 1993 var det Stagneliusår i Sverige. Då firades tvåhundraårsdagen av skalden Erik Johan Stagnelius’ födelse. År 2023 har det blivit dags att uppmärksamma skaldens dödsdag, den 3 april. Tiden för ett frånfälle firar man inte, det minns man. Därav denna minnesskrift som Sällskapet Erik Johan Stagnelii Vänner ger ut och som har fått namnet Den levande Stagnelius.

Göran Greider skriver om Stagnelius fulhet:
Stagnelius fula ansikte - trots att jag och alla andra sett det från sidan, på ett kvasiporträtt - är ett ansikte att vandra in i hans dikter på. I en tid, vår närvarande, som blivit alltmer extremt bildsatt och allt mindre skriven i bokstäver, stirrar jag på Stagnelius' porträtt och ser det myllra av text och minnen av en svensklärare jag verkligen tyckte om.

Anders Olsson (professor i litteraturvetenskap, Akademiledamot) skriver om:
Drömmen om frihet hos Stagnelius, som dog bara 29 år gammal. Det finns i den modena litteraturen två beprövade sätt att omvandla kroppens begär i skrift, antingen svälta ut det eller övertrumfa det. Antingen askesens eller övermåttens väg. För vår tids svältkonstnärer, en Kafka, en Simone Weil eller Joyce Carol Oates, är den förra vägen given.Fångenskapen i köttet omvandlades i skriftens frihet. Men Stagnelius förblir kärlekens och apoteosens diktare därför att han kan tänka sig en väg från det jordiska till det himmelska. Metafysiken är inte död.