Ett smakprov av novellen Mästerverket, om sista sommardagar i skärgården med pappan knattrande vid skrivmaskinen, bådas saknad efter mamman, om en tid när man inte längre är barn och inte vuxen heller.
"På bryggan väntar några barnfamiljer på sista avgången hem från ön. Där färjelägret tar slut viker jag av ner mot vattnet, mot klipporna, det taggiga slutet av fast mark under fötterna. Jag sjunker ner och halar upp vodkaflaskan ur innerfickan. Den äckliga smaken river och jag får kämpa för att det inte ska komma upp igen. Hyperventilerar. Dricker mer.
Där ute i vattnet, i viken, ser jag mamma. Hennes lugna simtag mot horisonten. Hon vänder sig om. Blinkar mot mig."
Första natten i advent (och vi fortsätter färdas) av Wigers finns att läsa i netmagasin Opulens, där Wigers skildrar en inte helt oproblematisk tågresa. Något vi nog är många som kan relatera till. Men det finns också en annan existentiell och mellanmänsklig dimension i hans text, läs: HÄR.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar