”Fattar ni att vi är på Nörrebro!”, säger Oskar och slänger sin ryggsäck på golvet. Ett dammoln virvlar upp. ”Är det inte helt jävla grymt?”
Första kvällen festar vi till engelsk punk och jamaicansk ska med punkarna som bor i lokalen. Tanken att de alltid lever så här är svindlande. Det är omöjligt att föreställa sig, trots att vi ser det med våra egna ögon. Punkarna har läderbyxor och tatueringar på halsen och säkerhetsnålar i ögonbrynen. De skriker och kramas och hoppar i takt till musiken. Hela huset skakar och ett par golvbräder ger vika, men de verkar inte märka det. De verkar inte heller bry sig om att en fest med tretton killar och inga tjejer är en dålig fest, hur mycket man än vrider och vänder på saken.
Första kvällen festar vi till engelsk punk och jamaicansk ska med punkarna som bor i lokalen. Tanken att de alltid lever så här är svindlande. Det är omöjligt att föreställa sig, trots att vi ser det med våra egna ögon. Punkarna har läderbyxor och tatueringar på halsen och säkerhetsnålar i ögonbrynen. De skriker och kramas och hoppar i takt till musiken. Hela huset skakar och ett par golvbräder ger vika, men de verkar inte märka det. De verkar inte heller bry sig om att en fest med tretton killar och inga tjejer är en dålig fest, hur mycket man än vrider och vänder på saken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar